- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
350

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egendomliga toaletter, utseende och skick icke äro
mindre intressanta att observera, och slutligen
tillbringar man aftonen under konversation, afhörande af
musik i fria luften, i sällskapsrummen eller till och
med vid ett spelbord, om man har lust.

Det der är mycket angenämt, men det har också
sina behag att slå sig ned i någon anspråkslös
"pension", hos någon gammal hederlig enka eller till och
med i en bondgård; och mången gång kan detta senare
sätt att lefva vara för turister af ännu mera intresse
än det första.

*



En dag hade jag varit i Lausanne för att
beskåda dess få märkvärdigheter och återvände genom
"gamla staden", den backiga, krokiga och smala väg,
som går nedanför det gamla slottets höga murar; jag
hade gått genom en tunnel och kommit fram till den
öppna platsen framför badhuset, då jag såg ett
fruntimmer komma ut derifrån.

Hon tycktes vara omkring sextio år, ganska snyggt,
men tarfligt klädd, i sorgdrägt med en brun parasoll
och en stor pirat på armen.

Hon hade icke hunnit många steg fram på vägen
till "Le Solitair", en liten villa utom staden, innan
jag såg, att hon tappade någonting, som låg qvar på
det gröna, ganska ensliga torget, der ingen menniska
för tillfället syntes mera än hon och jag.

Som jag i alla händelser ämnade mig samma väg
för att återvända till Ouchy, utan att behöfva gå
tillbaka in åt staden, upptog jag det tappade, som
befanns vara ett obrutet bref med adress till "M:me
Aimée Cosson i Lausanne" och Paris’ poststämpel.

Jag upphann henne snart och öferlemnade till
henne hennes bref.

"Oh, mon Dieu!" utropade hon förskräckt och
stannade helt tvärt, i det hon vände sig rundt
omkring, tittade på marken vid sina fötter och sökte med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free