- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
351

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifver i sin stora väska, liksom om hon på samma gång
trodde sig hafva tappat allt hvad hon egde. "Tusen
tacksägelser! Hvilken lycka, att ni hittade detta bref,
som jag tio gånger förgäfves gått att hemta och
ändtligen fått i dag."

"Det var en lycka för mig, madame, att finna
er förlorade skatt," sade jag artigt för att säga
någonting och få ett samtal i gång; ingenting var också
lättare, ty hon inföll genast:

"Jag bor här utom staden; men jag är egentligen
fransyska, ifrån Paris, som jag lemnade strax före
belägringen för att flytta till min syster, som var enka
efter en guldsmed i Lausanne ... men ni kan tänka er
min sorg; jag hade knappt hunnit hit, innan min
stackars syster dör och jag blir ensam," tillade hon med
denna förvånande meddelsamhet, som jag så ofta
anmärkt.

Det händer ibland, att man vid vissa menniskors
första åsyn känner en besynnerlig erinring, hvars
orsak man icke kan begripa; man vet med säkerhet,
att man aldrig förr har sett dem, att de icke likna
någon af ens bekanta, och likväl uppväcka de otydliga
minnen och återkalla förnimmelser, som man icke vet
hvarifrån de komma och som man fåfängt söker att
reda och fasthålla; man skulle kunna säga, att
minnet verkar mekaniskt, utan att omdömet kan beriktiga
detsamma.

Madame Aimé Cosson med sitt lilla skrynkliga
och fula ansigte, sina oregelbundna, nervösa och
brådskande rörelser och sina klena ögon väckte genast hos
mig denna obestämda känsla, och jag följde henne nu
lika mycket i hopp att kunna klara mina minnen som
af höflighet och intresse för hennes förtroenden.

"Hon dog i mina armar, min stackars Virginie,"
återtog hon och torkade sina ögon, "och jag ärfde
efter henne den lilla gården, der jag nu bor ... Jag
är sjelf enka och har en enda son, som var anstäld
på ett bomullsspinneri i Nantes, men det förfärliga
kriget ryckte äfven honom ifrån hans fredliga yrke ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free