Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och damerna begåfvo sig till sällskapsrummen för att
taga sitt kaffe.
Skymningen hade inträdt, och en och annan stjerna
blänkte redan fram på den djupblå himlen; orchestern,
denna afton placerad i en berså, spelade "Die schöne
blaue Donau", och tonerna fördes långt ut öfver sjön,
der några af fruntimren läto ro sig omkring på det
lugna vattnet, och sittande i de små hvita båtarne,
som tillhörde hotellet och ständigt ligga vid stranden
till gästernas disposition, förhöjde de sjelfva genom
sina granna toaletter, glansen af det mörka djupet.
Jag hade satt mig i en soffa på verandan, och
genom det öppna fönstret till salongen såg jag i
ljusskimret en grupp gamla damer vid sina kaffekoppar,
pratande med sömnig röst och bläddrande likgiltigt i
de tidningar och album, som lågo på divansborden,
hörde en af herrarne ropa på uppassaren for att få
ett spelbord arrangeradt i ett inre rum, såg
fruntimren efter en stund skingras och komma ut i parken
eller sätta sig på verandan och anmärkte slutligen, att
de båda misserna Ousgood, nu helt ensamma,
promenerade fram och åter på golfvet der inne.
Jag hörde ingenting af deras tysta samtal mer
än namnet Genaro Morra flere gånger upprepadt, och
jag såg, att den sköna Bathilde förde sin näsduk öfver
ögonen på ett mycket passioneradt sätt.
Skulle den vackre chokoladfabrikanten kunna vara
orsaken till hennes tårar? tänkte jag förvånad; men
egnade icke något vidare intresse åt den lilla dram,
som kanhända spelades bredvid mig och hvars
tragikomiska upplösning jag verkligen ett par månader
derefter fick del af.
Den verklige turisten, som reser för att se och
göra iakttagelser och vanligen eger mera godt om friska
krafter och lifligt sinne, än om penningar, har nästan
alltid ansträngt sig hela dagen, är trött när qvällen
kommer och går tidigt till sängs.
Klockan var ännu icke tio, när jag kom upp på
mitt rum, men Beau-Rivages öfriga, förnäma och rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
