Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gäster voro alltid villrådiga om fördrifvandet af de i
deras tycke långa och mörka aftnarne och tillbragte
vanligen halfva natten vid spelborden. Det var endast
sällskapsspel, "ofantligt anspråkslöst", efter hvad man
försäkrade mig, men jag är öfvertygad, att ganska
stora summor vunnos och förlorades der nere i de
praktfulla salongerna, medan vi i tredje våningen sofvo
en djup och oskuldsfull "bondsömn".
Dagen defpå ämnade jag hålla mitt löfte att
besöka den gamla frun, hvars bekantskap jag gjort, men
jag blef fördröjd, och klockan var nära fem på
eftermiddagen, då jag åter stod på samma ställe, der vi
skiljts åt vid korsvägen.
Ett stycke derifrån på ängen var man sysselsatt
att berga hö, och jag frågade ett par karlar, som
hvilade sig i skuggan vid vägkanten, om de visste, hvar
madame Cosson bodde.
De svarade emellertid, att de aldrig hört det
namnet, att de icke trodde, det någon som hette så fanns
i grannskapet, och påstodo, att det landthus, hvars
belägenhet jag enligt den gamla fruns beskrifning
uppgaf såsom hennes bostad, var ett ruskigt, obeboeligt,
gammalt näste, som stått öde nära ett år, sedan
egarinnan, som bott i Lausanne och varit mycket rik, nu
var död.
Dennas namn kunde de heller icke påminna sig,
efter hon vanligen kallats: "Frun med guldnäsan" (la
dame au nez d’or) antingen till följd af någon
egendomlighet hos hennes näsa eller derför, att hon
ansetts för mycket snål och otillgänglig.
Efter ännu ett litet samspråk om skörden och
väderleken fortsatte jag min väg, inseende, att det var
om fru Cossons döda syster man talat och att min
gamla väninna, som icke så länge vistats på stället,
troligen ännu var okänd i trakten.
Det kunde emellertid icke blifva svårt att hitta
till henne; vägen som förde till stället var smal, men
särdeles vacker, den gick genom en skogsbacke, tätt
beväxt med ofantliga granar, hvars stammar och grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
