Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvenne besynnerliga gamla pokaler af ritadt glas, med
inbrända årtal och namn, som skulle synts afundsvärda
i en samlares ögon, satte dem på en lika uråldrig bricka
af buxbom och gick sedan till dörren och ropade, allt
hvad hennes lungor förmådde: Babette! Babette!
Då emellertid ingen hörsammade kallelsen, satte
hon brickan framför mig och sade ursäktande:
"Hon är så döf, att man måste knuffa till henne
först, innan hon hör ... ursäkta, jag kommer strax
tillbaka."
Fru Cosson försvann genom ett inre rum, till
hvilket hon lemnade dörren halföppen, och jag blef
ensam ett par minuter.
Klockan var half sju, de höga träden rundt
omkring huset och de dunkla fönsterrutorna gjorde
rummet nästan skumt; jag tyckte mig aldrig hafva sett
en mera enslig och spöklik boning, och som jag märkt,
att i det stora skåpet förvarades flere gamla
silfverpjeser, ljusstakar, tumlare, sockerskålar och skedar,
uppsatta i inskärningar på hyllkanterna, tänkte jag
för mig sjelf, att dessa båda gamla qvinnor voro bra
tanklösa eller bra modiga, som bodde här på detta
sätt, helt ensamma, liksom för att vakta de skatter
hvilka "la dame au nez d’or" lemnat qvar här, just
enkom till en lockmat för tjufvar och skälmar, hvilka
aldrig kunde få ett beqvämare tillfälle att utöfva sitt yrke.
Jag blickade dervid händelsevis ut åt den
öfverväxta och förvildade trädgården och tyckte mig i
detsamma se en karl, som försvann i buskarne bredvid
staketet.
Jag kunde icke se hans ansigte, men någonting i
hans figur, de breda, uppskjutna axlarne och det stora
hufvudet påminde mig om den person, som jag först
hade observerat vid Yverdun utmed jernvägen och
sedan sett begifva sig in åt skogen, som omgaf just
detta ställe, der jag befann mig.
Den gamla frun var således icke så ensam, som
jag förmodat; mannen, hvilken jag funnit misstänkt,
var troligen en granne till henne eller bodde kanske till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
