Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråbleka hy, långa, röda nästipp, klena ögon och fnaskiga
utseende.
Karlen, som för öfrigt liksom förra gången var
ganska väl, till och med fint klädd, såg sig omkring ett
par sekunder, lyckligtvis utan att märka min närvaro,
och skyndade sedan med hastiga steg framåt vägen
ända till det gamla lusthuset, der han försvann.
Troligen hade han krupit genom någon af
öppningarna i det bristfälliga stängslet eller också helt
beskedligt och oskyldigt fortsatt sin väg fram till stora
landsvägen.
Jag hade nu emellertid kommit på den idén, att
dessa båda karlar icke tillhörde det hederliga och
pålitliga folket, och det föreföll mig nästan som en pligt
att vända om till de gamla qvinnorna i det ensliga
huset för att varna dem, men vid närmare eftertanke
blygdes jag öfver min "lättvindiga" fantasi, som så
ofta öfverdref och förvände verkligheten; jag hade ju
ingen den minsta egentliga grund för mina misstankar,
hvilka kanske voro lika orättvisa som löjliga, och då
jag ett par minuter derefter gick förbi det gamla
igenspikade lusthuset, fick jag ingen bekräftelse på min
föreställning, att det var ett gömställe för tjufvar och
förrymde kommunarder.
Då jag hunnit fram till landsvägen och lemnat
den täta skogsdungen bakom mig, var det mera ljust.
Skördefolket höllo just på att vända hemåt ifrån ängen,
en karl med en hötjufva öfver axeln gick mig förbi,
och jag igenkände samme bonde, hvilken jag frågat
om vägen för ett par timmar sedan, då jag gick bort;
äfven han igenkände mig och helsade, och jag
berättade honom, att jag verkligen funnit fru Cosson, som
jag sökte.
"Tant mieux," sade han småleende, "men jag har
aldrig hört hennes namn, och jag trodde, att huset
vid bäcken der nere stod öde."
"Det är också endast hon och hennes piga, som
bo der," återtog jag, som fortfor att gå bredvid honom
framåt staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
