- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
370

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänker om en timme också resa härifrån, för att följa
med middagståget från Lausanne."

"Känner man till denna händelse i hotellet?"

Jean ryckte på axlarna, bredde ut händerna och
sade hviskande:

"Olyckligtvis! ... Mr Ousgood, som icke anade det
allra minsta, gjorde så mycket larm och bråk af sin
dotters försvinnande, att verkliga förhållandet blef
bekant."

"Så obehagligt!"

"Certainement! ... Han återfinner henne som
madame Morra ... Voilà tout!"

Jag var helt förvånad öfver den stela fyrtioåriga
damens ungdomliga smak och uppförande och ännu
mer öfver den vackre italienarens dåliga
handlingssätt, hvilket tydligen var en af dessa "små affärer",
som han tillstått sig hafva för vana att sköta för egen
räkning.

Emellertid var den unge mannen verkligen till
sitt yttre ganska älskvärd, och det var alldeles
omöjligt att icke finna ett visst behag i hans sällskap.

Han var en af dessa förunderligt lifliga naturer,
som hos sig förena två, tre andra menniskors förmåga
att se och höra, skratta och gråta eller med ett ord
lefva. Jag vet icke, om sådana just äro afundsvärda,
men de äro vanligen mycket omtyckta af sina mera
"sofvande" eller flegmatiska likar; dessa roas åt deras
infall, förvånas öfver deras ständigt vakna och
verksamma sinnen och finna det helt beqvämt att utan
egen ansträngning dela deras intryck, äfven om dessa
intryck och omdömen stundom skulle synas dem något
excentriska och besatta; det öfverskott af lif, som i
alla händelser gifver anledning dertill, kommer på sätt
och vis de tröga till godo; och lif är ju ändå hela
skapelsens lösen, dess första och sista ord, dess
slutliga hopp och orsaken till alla våra sträfvanden, ty
att lefva dubbelt, tiodubbelt, lefva genom alla sinnens
stegrade förmåga är tidens nyaste och högsta vishet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free