Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dammet och solvärmen begifva mig till henne, helst
minnet af den bleke och rödnäste främlingen, som
hoppat öfver muren och som jag ansåg för att vara
en af tjufvarne, ingaf mig äfven en annan misstanke,
hvilken hans ovanliga likhet med den, som han ämnat
bestjäla, framkallade.
Det var under rätt obehagliga tankar, som jag
vandrade fram den nu välkända vägen genom skogen; jag
fruktade nästan att få höra, det man ertappat eller
hade någon spaning på brottslingarne, öfvertygad som
jag var, att åtminstone den enes signalement låg
försegladt i fru Cossons bordslåda, och misstänkande, att
den olyckliga moderns oförmodade åsyn kanhända just
varit den obegripliga fasa, som jagat tjufvarne på
flykten.
Det var mig derför en verklig tillfredsställelse
och lättnad, när jag genast vid mitt inträde inom
grinden till den dystra och ruskiga gården såg fru Cosson
helt småleende komma emot mig.
"Ni hade ganska rätt, då ni varnade mig härom
dagen," voro de första ord hon sade. "Kanhända vet
ni redan, hvad som händt ... Stig in, så skall jag visa
er, huru man huserat här, och hvilken oväntad lycka
jag haft, att likväl icke mista annat än ett par
buteljer vin och några öfverlefvor af vår middag, som fanns
i skänken derborta."
Och hon visade mig i detsamma en intryckt
fönsterruta, spår af smutsiga skosulor på mattan, tomma
buteljer och fat på bordet och slutligen det stora tunga
skåpet med dess gamla silfverpjeser, kullstörtadt på
golfvet, hvars bräder och murkna bjelkar till en del
brustit under tyngden vid fallet deraf och sjunkit ned
i källaren.
"Jag hörde i Lausanne med förskräckelse, att min
fruktan besannats," sade jag beklagande, "och jag ville
nu gå hit för att öfvertyga mig, det ni sjelf icke lidit
någon skada af skrämseln.
"Visst blef jag förskräckt vid bullret och braket
här nere, då skåpet, troligen vid försöken att dyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
