- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
377

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"De blefvo nu skrämde af skotten och bullret och
flydde, innan någon upptäckt dem; men polischefen
ifrån Lausanne, som var har på morgonen och som
trodde dem vara några lösdrifvare sedan kriget,
lofvade mig att göra allt för deras ertappande och trodde,
att detta skulle blifva så mycket lättare, som de
troligen, efter hvad blodspåren utvisa, äro temligen illa
märkta."

Vid ordet märkta påminde jag mig hastigt
slåtterkarlens yttrande om aftonen; och det föreföll mig
rätt eget, att den vidskepliga föreställningen om "La
dame au nez d’or" och hennes mystiska hotelse skulle
genom denna händelse hafva fått en slags bekräftelse.

Det var icke första gången i mitt lif jag funnit
de mest groteska och sällsamma idéer genom den
mystiska makt, som helt rationelt kallas "tillfälligheten",
bestyrkas och besannas, trots alla förnuftiga tvifvel
och invändningar.

"Se der, har ni ännu det der fotografikortet qvar,
som man skickade er?" sade jag i detsamma, då
gumman drog ut bordslådan för att söka efter sina glasögon.

"Ja, det ligger orubbadt ... jag har glömt att
bränna upp det."

"Men tänk om det just vore porträttet af en af
de der farlige lösdrifvarne ..."

"Det skulle nog kunna hända, men i alla
händelser kan icke jag göra något dervid; men om ni vill
taga det, så gerna för mig," återtog hon, glömmande
nu i harmen öfver sitt kullstjelpta skåp och instörtade
golf den fruktan hon möjligen hyst, att likväl
igenkänna sin son, och kastade det alltjemt förseglade
kortet på bordet.

Jag gömde det i min ficka och tog strax derefter
afsked för alltid af både henne och hennes ödsliga
hem i den romantiska skogsbacken vid bäcken.

Knappt kommen utom grinden och ur hennes
åsyn, öppnade jag likväl kuvertet och betraktade det
hemlighetsfulla porträttet af den förrymda
kommunarden; som man kallade Etienne Cosson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free