- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
381

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Minut efter minut förgick emellertid, och ingen
mjölk syntes till. Allt var tyst och öde omkring
bangården; i stationshuset fanns ingen menniska utom en
sömnig karl i en ljusblå, gammal, urblekt mössa, och
hvars egenskap af konduktör var svår att upptäcka;
en slarfvig piga käbblade i restaurationslokalen med en
sluskig student, dammet blåste i stora moln från den
flacka, solstekta kajen, der ett sockerbagarstånd, med
åldriga tårtor och suddiga glasburkar, stod helt dystert
och ensligt, och öfver alltsammans låg en ton af
otreflig tomhet och småstadstråkighet, som gjorde, att denna
väntan blef mycket lång och obehaglig.

Ändtligen, efter ännu en tredje påminnelse till
den näbbiga och koketterande källarjungfrun, kom den
olyckliga mjölken, till min fasa och förvåning kokt och
skållhet, serverad i en ofantlig porslinsskål, liksom det
skulle hafva varit ett handfat med rakvatten, och i
detsamma underrättade oss mannen i den ljusblå
mössan, till svar på våra frågor derom, att tåget till
München redan för tio minuter sedan afgått!

Det måtte hafva skett i all möjlig tysthet och
anspråkslöshet, ty vi hade icke hört ett ljud deraf
eller sett någon enda resande.

Der sutto vi således med hela vårt bagage, redan
köpta biljetter, den kokheta mjölken framför oss och
kunde icke lemna det odrägliga Lindau förr än vid
midnatten, i fall vi då ville resa.

Jag trotsar hvar och en att icke i första
ögonblicket af en dylik otur känna sig förargad och
nedstämd.

Lyckligtvis behöfdes det icke många minuter,
innan det komiska i våra bestörta miner — då vi rusade
upp omkring den ångande mjölkskålen, likt
inspirerade prester kring hvirflande offerrök — kom oss att
utbrista i skratt och sedan helt hastigt skynda ifrån
den tomma snuskiga bangården, för att i stället
försöka att finna Lindaus möjligen vackra och behagliga
sidor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free