- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
392

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemnat på biljarden, men som nu tycktes här presidera
såsom anförare.

Huset hvarifrån de utkommo, var det sista på
gatan eller låg egentligen utom staden på en brant
berghäll alldeles vid sjön, och vi sågo nu den långa
raden af desse mystiske nattvandrare utföra krokar
och svängningar som vid våra gamla svenska jullekar
och slutligen, med armarne sträckta öfver hufvudena,
rusa upp i en liten skogsbacke, der de försvunno under
trädens skugga. Alltsammans hade skett under den
djupaste tystnad, och vi visste verkligen icke, om det var
gastar eller galningar vi sett.

Jag tänkte visserligen på den första svenska
kallvattens-entusiastens, salig doktor Lagbergs i
Söderköping, kurmetod för tretio eller fyrtio år sedan, der
jag hört, att patienterna i nästan adamitisk kostym
brukade taga "luftbad" på de höga Ramshällbergen och
derunder utföra besynnerliga evolutioner till de
kringboendes förvåning och förskräckelse, men om desse
herrar nu följde samma regime eller helt enkelt voro
några upptågsmakare, är omöjligt att afgöra, och ännu
är jag lika okunnig derom; det var och är endast ett
fantastikt minne, förenadt med minnet af Lindau.

Kanhända är det emellertid alldeles otillbörligt
att nämna någonting, som man icke kan nöjaktigt
förklara, men då man icke skrifver någon roman eller
ens den tarfligaste novell, utan helt simpelt berättar
— sådana som de voro — några små äfventyr, hvilka
man råkat ut för, så är det icke värdt att uppdikta
en förklaring, der den skulle kunna behöfvas, helst
det ofta just är sanningens och verklighetens
kännetecken, att man alls icke får reda på hvarken
orsakerna till eller följderna af hvad man stundom ser
passera inför sina ögon; och under en resa är detta
i synnerhet fallet.

Emellertid ansåg jag mig hafva skådat hr Modeste
Korff för sista gången och kunde aldrig föreställa mig,
att jag skulle ännu en gång återse honom i en högst
egendomlig, ehuru icke så oförklarlig scen som denna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free