Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af gästerna kommo ut på den lilla gården, för att
beskåda aquariet, experimentera med vattenledningen deri,
leka med kaninen i sin bur och retas med
kökspojkarne vid deras dörr.
Bland dessa unga herrar fanns en som
isynnerhet väckte min uppmärksamhet, ty han var egentligen
den enda, hvilken fullt motsvarade begreppet om en
Pariserungdom af denna klass; han var "étudiant en
medicine", hette Ernest Goblin, hade en bred mun
med skadade tänder, smala rödbruna ögon och var
ingenting mindre än vacker, men dessa ögon tindrade
ständigt af glädje och han var liflig, påflugen och
odygdig som en apa; hans prat, hans infall och galna
upptåg voro outtömliga.
Än hängde han i dörrkarmen, ömsom med
fötterna, ömsom med hufvudet nedåt; stupade kullerbytta
och hjulade på den trånga gården tills han sparkat
ut köksfönsterna, stoppade in kaninen i takrännan och
bröt sönder denna, för att få ut det arma djuret igen,
stjelpte ut mr Sansons guldfiskar och rudor, med den
påföljd, att dessa senare upptogos döda ur rännstenen,
plågade sina kamrater med ständiga anfall och envisa
böner att draga fingerkrok och boxas med honom,
försinkade sig alltid med att leta efter sin hatt och rusade
slutligen barhufvad ut på den lilla smala gatan, för
att väcka fasa och uppståndelse i en tvättinrättning
midt emot, der han gjorde en mängd galenskaper och
krumsprång bland de stackars flickornas såpburkar och
tvättbaljor.
Dagen efter den, då den vackra Stephanie flyttat
hemifrån, var emellertid mr Ernest Goblin icke så
bullersam som vanligt, han talade helt tyst och anständigt
med en af sina kamrater och gick sin väg tillsammans
med denne i rätt tid, då klockan i S:t Sulpice slog 9.
Jag gjorde just denna anmärkning för mig sjelf i
detsamma man knackade på min dörr. Det var Jacques
som kom med mitt kaffe, men då jag reste mig upp
för att öppna, stötte jag till en liten hörnhylla, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
