Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af prinsar, kungar och hertiginnor att rynka på sina
målade näsor.
Med ett ord, Paris liknade ett hus utan husbonde,
utan hållning och värdighet. Af all den, elegans, det
lif, den lyx och den aristokratiska prägel, för hvilken
Paris blifvit beundradt och ryktbart, fanns icke nu ett
spår och hvarken mr Thiers’ märkvärdiga lilla
personlighet, eller de granna juvelerarbutikerna i Palais-Royal,
kunde sprida något behag eller någon glans öfver den
ofantliga staden, hvilken på mig åtminstone gjorde samma
pinsamma intryck, som återseendet af en gammal vän,
hvilken utsväfningar, lidanden och förfall gjort
oigenkännelig.
Och öfver dessa brända stenhopar, dessa hemska
ruiner, lyste hånfullt, som en osmaklig karrikatyr, ifrån
hvilken man vänder sig bort med afsky, de
oupphörligt upprepade och så grymt illustrerade orden:
"Liberté, Fraternité, Egalité" och "Proprieté Nationale".
Jag väcktes emellertid ur dessa tankar genom någon
som sade: "Sacre bleu! Ben gamle lufven har kanske
hvarken hustru eller barn ..."
Detta "Sacre" utstött med en förfärlig skorrning,
igenkände jag genast; det var monsieur Erneste Goblin
som gick förbi, med näsan i vädret, hatten på ena örat
och slängande med en brinnande cigarr mellan sina
utsträckta fingrar.
Han hade en annan ung karl bredvid sig, af ett
godt och behagligt utseende och denne svarade, också
helt högt:
"Men Stephanie skulle ju bli guvernant," jag hörde
icke fortsättningen, ty man hade redan hunnit förbi,
och de båda unga männen fortsatte sin väg öfver
slätten utmed stranden, bortåt vägen till S:t Cloud.
Namnet Stephanie, som jag hört uttalas, hade
genast gifvit mig den föreställningen, att det var den
afskedade älskaren, monsieur Fernand Robineau, som
jag sett, och med en helt flygtig reflexion om den
odiösa likheten af kärlekens missöden och motgångar i
alla hörn af verlden, reste jag mig upp och anropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
