Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han kom ifrån en liten vacker plantering af
blommor och buskar, der stationens nödvändiga små
byggnader lågo, och då han gick förbi en dörr som var
stängd, vred han omkring nyckeln som satt i utanför.
I samma ögonblick ljöd den mycket matta och
tvifvelaktiga signal till afresa, som man ofta vid de
franska jernvägsstationerna får höra; två personer
skyndade fram till vagnen der Stephanie satt, den ena
var mannen ifrån Dijon, som ifrigt tittade in i vagnen,
men då han der icke såg någon annan än den unga
flickan, stannade han villrådig bredvid fotsteget och
såg sig med oro omkring; den andre var monsieur
Fernand Robineau ifrån Paris, som jag här till min
förvåning äfven återsåg, och som hoppade upp i kupén
och satte sig bredvid den öfverraskade unga flickan.
"Ah, monsieur Ernest, är ni här?" sade jag,
besvarande den glada pariserstudentens helsning. "Och
er vän, monsieur Robineau också, tror jag? Var det
icke han som sprang upp i vagnen derborta?"
"Jo, mycket riktigt; vi äro båda ifrån denna trakt
och skola nu tillbringa våra ferier i hemmet ... jag
hoppas att jag förskaffat honom en mycket angenäm
resa; det är skada likväl, att den icke blir längre, ty
Fernands föräldrar bo icke långt härifrån," svarade
Ernest, under det han slog dammet af sin mössa med
en mycket klippsk och belåten min.
Tåget satte sig i gång, jag såg genom
vagnsfönstret Stephanies och hennes älskares unga och vackra
ansigten, strålande af glädje och lycka öfver det
oförmodade nöjet af hvarandras sällskap; men herr Webb
såg jag alls icke till och yttrade min förvåning
deröfver till Ernest, som höjande på axlarne och tittande
åt himlen svarade helt likgiltigt:
"Que faire! il est probablement en retard ..."
Jag tyckte mig strax förut hafva hört några dofva
ljud från buskaget till venster, men det afgående tågets
buller och folkmassans prat omkring mig, gjorde dem
mycket orediga, och i det jag nu vände mig om lades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
