- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
425

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en hand på min arm och mannen ifrån Dijon stod
framför mig.

"Ursäkta,," sade han lyftande på hatten. "Er
reskamrat i kupén, den der engelske herrn, har han
stannat här i Dôle?"

"Jag förmodar det, efter jag icke såg honom
afresa," svarade jag.

"Ni känner honom, eller hur?"

"Nej, icke mera än till namnet."

"Och detta är?"

"Master Duncan Webb, ifrån London."

"Jaha, ja visst ..." svarade mannen småleende
med en knipslug min och framdrog ur rockfickan sin
plånbok, som han öppnade.

"Saken är," fortfor han, "att den der Webb
visserligen är ifrån London, liksom jag, som aldrig varit
der; han heter egentligen François Marteau och är
andre kassören hos monsieur Bartholdy, bankir i Paris,
hvarifrån han rymt och lemnat en brist i kassan af
hundrafemtiotusen francs ... Se här, ser ni hans
fotografi, som för ett par timmar sedan ankom till
polisen i Dijon, med befallning om hans häktande ...
Man trodde honom emellertid hafva rest åt Havre,
men lyckan gynnade mig; detta kort kom just lagom
för att kunna igenkänna och följa honom hit. Parbleu!
det är icke lätt att undkomma, då man ser ut så här,"
tillade polismannen och höll framför mina ögon den
trogna afbilden af master Duncan Webb, med sina
långa knotiga kindben, sitt skalliga hufvud och sin
utvext på hjessan.

"Ja, verkligen!" sade jag förvånad. "Men är ni
säker, att icke något misstag eger rum? Han tyckes
mycket illa förstå franska och talar deremot engelska
som en infödd."

"Ja, alldeles så lyder hans signalement."

"Monsieur le Commissaire! tillåt att jag
omfamnar er," utropade Ernest, som hört alltsammans, sträckt
sig på tåspetsarna för att öfver min axel betrakta kortet
och nu helt förtjust svängde omkring med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free