- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
426

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

poliskonstapeln, hvilken förnärmad i sin värdighet, ämnade
tillrättavisa den uppsluppne studenten, då det
upprepade bullret ifrån buskarne derborta väckte allas vår
uppmärksamhet; Ernest pekade ditåt med hela en
parisergamins barnsliga förnöjelse, och skrek helt högt:

"Der är han! Der ha vi honom!" I detsamma
dörren, hvilken jag nyss sett den odygdige studenten
stänga, sparkades upp och den olycklige mr Webb,
eldröd af vrede, otålighet och ansträngning, störtade
ut och med förskräckelse såg, långt bort i fjerran,
röken hvirfla ifrån det bantåg, med hvilket han borde
hafva följt och som bortförde hans bagage, hans
följeslagerska och till med hans hatt.

Master Webb höjde händerna mot himlen och
stod ett ögonblick alldeles villrådig, och den belåtne,
polismannen, hvilken helt tyst vexlat några ord med
Ernest, steg fram, lade sin hand helt förtroligt på hans
axel, och sade med värdighet, afbrytande hans
engelska utrop:

"Monsieur François Marteau, ni behöfver icke längre
genera er med att tala engelska, ni är upptäckt; hvar
har ni er kappsäck? Den följde kanhända med tåget,
vi skola då invänta den, och sedan skall jag hafva
nöjet att föra er tillbaka till Paris."

Master Webb förstod ingenting, han stirrade
likgiltigt på kommissarien, som han trodde ville trösta
honom öfver hans otur, under det att Ernest knuffade
honom vänskapligt i sidan och hviskade muntert:

"Stå på er! ... Stå på er, släpp icke af er rôl för
snart, det gör saken så mycket roligare ... fan till tur! ...
hvem kunde tro att ni var en sådan slipad kurre ..."

"Lemna er åt ert öde, min herre, ni ser att det
är oundvikligt; detta fotografikort åtföljde er
arresteringsorder," tillade kommissarien allvarsamt, och höll
kortet framför näsan på engelsmannen, som tycktes
vara alldeles främmande för hela detta uppträde.

Hvad mig angick, så visste jag verkligen icke i
första ögonblicket, hvad jag skulle tänka om den
stackars master Webb, men då jag närmare betraktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free