Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det olycksbringande kortet, märkte jag på dess baksida
en liten röd fläck, som jag trodde mig känna igen.
Liksom polismannens ord om de
hundrafemtiotusen francs, som förskingrats ur bankirens kassa
påminde mig hvad jag hört i mr Bartholdys kabinett,
likaså öfvertygade mig den lilla blodfläcken på
fotografikortet, att detta var detsamma, som jag upptagit
ifrån golfvet derinne, utan att veta hvems det var,
och i den tanke, att det var ett af dem, som man var
sysselsatt att afsända.
Emellertid framstod äfven för mitt minne att mr
Webb nyss varit i detta kabinett, då jag kom, han
skulle ju ganska lätt hafva kunnat tappa kortet, och
i alla händelser kunde han, i min tanke, omöjligt vara
den förrymde kassören.
Ledsen öfver den ofrivilliga anledning jag troligen
gifvit till kontoristens slarf, att inlägga en fotografi,
som han icke sett, berättade jag mitt äfventyr och
min förmodan för kommissarien, men vann dermed
ingenting annat än en tydlig misstanke, att på ett
mycket klumpigt sätt vilja hjelpa den anklagade, som
nu, sedan den första förargelsen öfver tågets afgång
var öfver, helt lugnt satte sig ned i väntsalen och
upptog ur sin stora resväska ett etui af marokin, för
att med en tandpetare, mycket omsorgsfullt, först rensa
sina tänder och sedan med flere olika instrumenter
putsa sina långa, gula naglar, krökta som klor, medan
han afhörde de båda fransmännens gissningar och
frågor, hvilka han mycket ofullkomligt förstod, och
väntade att antingen genom något underverk blifva
legitimerad såsom master Webb, eller återförd till Paris
som monsieur François Marteau.
Om icke både kommissarien och mr Ernest i detta
ögonblick varit så intagna af sin förmenta
skarpsinnighet och sin triumf, så borde de utan tvifvel insett,
att en fransman aldrig i verlden under dylika
förhållanden skulle petat sina tänder och putsat sina naglar,
och att mr Duncan Webb nödvändigt måste vara en
genuin engelsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
