Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på kanalbanken troligen med samma häpna och
villrådiga utseende som en svalunge, hvilken första
gången sitter balanserande på kanten af boet.
Ändtligen, efter flere timmars väntan vid det
flacka och soliga slussvaktarbostället, syntes ångbåten
Amiral von Platen komma helt långsamt paddlande
fram i krökningen från Asplången, sugande vattnet ifrån
stranden, der pilbuskarne med nakna fötter bugade sig
för honom.
Hvad mitt hjerta slog! Jag tog afsked af kusken,
skickade tusen helsningar hem och kände mig helt rörd
i den vigtiga och allvarliga stund, då han rörde vid
blanklädershatten, gjorde en klatsch uppöfver
hästarnes feta ryggar och jag såg den gröna vagnen vända
om och försvinna i landsvägsdammet.
Den efterlängtade embarkeringen blef emellertid
ännu vidare fördröjd, ty ångbåtarne voro då ännu icke
hvarken så fjeskiga eller så missljudande som nu;
"Amiral von Platen" saknade ved och kol eller hade
något i olag, och i stället att fortsätta sin färd, lade
den sig helt stilla vid bron, medan alla dess
passagerare klefvo i land under tiden.
Jag hade längesedan hunnit att fullkomligt göra
mig hemmastadd på stället och hade väl tio gånger
gått rundt omkring den lilla slussvaktar- eller
slussinspektörs-stugan med dess aflöfvade, nyplanterade och
snedblåsta träd, dess flaggstång och dess gungbräde,
och jag var rätt missbelåten med dröjsmålet, men
tröstade mig emellertid vid åsynen af alla dessa resenärer,
som ångbåten medförde och som syntes mig helt
märkvärdiga endast derföre, att jag icke kände dem.
Bland dem var en engelsk familj, som först väckte
min uppmärksamhet; den bestod af icke mindre än
åtta personer, allesammans från hufvud till fot klädda
i nankin, detta gulgrå tyg, som likt vår moder jorden
absorberar allt och gör alla lika.
Herre och fru och sex barn gingo i samma färg
och liknade en lång rad af gåsungar, som ifriga och
nyfikna kommo fram till oss för att fråga, hvilka de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
