Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ruiner voro, som ligga helt nära vid stranden af Roxen,
och då de fingo veta, att det var lemningarna efter
ett gammalt biskopssäte, rusade hela raden i väg för
att undersöka dem.
Då engelsmännen gått, och äfven de andra resande
skingrat sig, observerade jag en person, som helt
ensam stod qvar på svängbron och tittade ned i slussen.
Det var en helt ung man eller snarare en yngling
af en så fullkomlig och hänförande skönhet, att man
ovilkorligt måste beundra honom såsom en af naturens
sällsynt fulländade urbilder för antikens mästerverk.
Han var emellertid tarfligt, nästan fattigt klädd,
hans rock var trådsliten, och stöflarna tycktes med
möda hålla ihop, men han hade väl tillknäpta
handskar på de smala, fina händerna, den randiga skjortan
var fullkomligt ren och nystärkt, och af hans min och
hållning skulle man trott honom vara en förklädd prins,
eller snarare Apollo sjelf, det grekiska ungdoms- och
skönhetsidealet, nedstigen från Olympen till den
dammiga svängbron vid Norsholm.
Ehuru han för öfrigt icke hade något ovanligt i
sin kostym, satt på hans svartlockiga hufvud i stället
för hatt en mörkblå fez med en lång guldtoffs,
hvarför min praktiske och mera erfarne kamrat ansåg honom
för en resande akrobat eller djurförare.
Hans klara mörka hy, de milda mandelformade
ögonens sällsamma glans och i synnerhet profilens
renhet och gestaltens felfrihet och naturliga behag kommo
mig att full af beundran öppna mitt ritalbum för att
på dess blad söka med några, ehuru grofva och
ofullkomliga drag, återgifva bilden af detta ansigte, hvars
nästan sublima skönhet jag ännu minnes.
Han observerade mitt företag och kom efter en
stund bort till oss, der vi sutto på en bänk, helsade
artigt, men med en något högdragen min och började
ett samtal på franska, som jag var allt för blyg att
synnerligt besvara, men som min följeslagare upptog,
och hvaraf vi snart alla tre blefvo lifvade; det gaf
sedan anledning till en af dessa oförmodade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
