Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi som ankommo icke voro mera "sevärda", än som
verkligen var förhållandet.
Emellertid funno vi ett dukadt "table d’hôte", och
som klockan var fem på eftermiddagen och vi varit
nog tanklösa att icke på morgonen dricka kaffe i
Genève och under hela vägen icke kunnat få tid att äta,
så var ingenting oss mera välkommet.
Olyckligtvis motsvarade icke anrättningen vår
förväntan; troligen var matsedeln bestämd af de
stackars asketiska brunnsgästerna, hvilka också sågo lika
hungriga ut, då vi foro, som vid vår ankomst, och
vi voro i sanning lika otillfredsstälda med deras magra
kost som de kanhända med vårt föga lysande och
eleganta sällskap.
Den lille herm i pelsen och hans båda
fruntimmer, som åkt i kupén, stannade här för att öka
brunnsgästernas antal, och jag lyckönskade honom verkligen
att så snart hafva hunnit målet för sin resa, ty
färden måtte hafva varit för honom allt annat än
angenäm.
Det är visst sant, att ingenting i verlden kan
vara mera vackert och vördnadsvärdt än en mors
ömhet och omsorger, men de måste likväl vara
begränsade och konsten der vid lag är just att veta
suspendera den "praktiska" ömheten i tid, i synnerhet som
här tycktes vara icke en, utan tvenne mödrar, hvilka
slösade sitt deltagande och sin välvilja på ett enda
föremål, och detta var alldeles för mycket.
Den ena af de gamla fruarna var hans mor och
den andra var hans moster; då modern lade hans
fötter upp på en pall, ryckte mostern genast ned dem
igen och svepte i stället in dem i en sjal; när den
ena tyckte, att det var för varmt och tog af honom
hans hatt, fruktade den andra, att han skulle förkyla
sig, och lade sin näsduk öfver hans hufvud; om den
arma varelsen någon gång ville titta ut genom fönstret,
sköt mostern strax upp glasrutan framför hans näsa,
och modern tog tillfället i akt att stoppa en stor
kudde bakom hans rygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
