- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
441

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stolthet öfver den märkvärdiga händelsen, som timat
i trakten.

"Återfann man dem icke ens?"

"Jo, man återfann verkligen efter oerhörda
ansträngningar elfva lik, men ..."

"Nå väl. Hvad?"

"De voro icke alla liken af dem som försvunnit."

"Hvad vill det säga?"

"Jag menar, att snömassorna och afgrunderna på
Mont Blanc gömma många hemligheter, och att man
vid det tillfället tror sig hafva kommit en besynnerlig
händelse på spåren."

Uppassaren försvann med sin bricka och jag fick
ingen reda på hvad han menade.

Det var sent på qvällen. Medan jag suttit
fördjupad i betraktandet af panoraman, hade de få gäster
som funnits i salongen gått sin väg, och jag var
alldeles ensam. Jag hade likväl ingen lust att sofva, de
elfva resande, som jag nyss så tydligt sett begrafvas
i djupet, hade intagit hela min fantasi, och i stället
att gå upp på mitt rum gick jag ut på verandan, som
omgaf hotellet.

Aldrig skall jag glömma den storartade och
högtidliga utsigt jag här hade framför mig; månen satt
full och klar högt på den mörka himlen, och dess
magiska ljus tycktes hafva flyttat Mont Blanc i alldeles
öfverväldigande storhet ända intill mig; hotellet
tycktes ligga tätt invid dess fot; jag hisnade vid dess
höjd, och med en känsla af bäfvan och förvåning
blickade jag upp till de glänsande bergstopparna, som
tycktes hafva vuxit i månskenet och förvexlades med
skyarna öfver mitt hufvud.

Hela landskapet omkring Chamounix var
öfvergjutet af en sällsam, bländande glans, men denna glans
tycktes mig icke likna den, som månen på andra
ställen sprider; den var skarp och hemsk, och då jag
rundt omkring endast såg himmel och bergmassor, is,
snö och glacierer, kände jag mig liksom tillintetgjord
och förkrossad; det var som skulle jag hafva befunnit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free