Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skägget på den spetsiga framsträckta hakan, och jag kände
en slö, oredig förundran öfver att detta frusna lik
kunde stanna i upprätt ställning på bänken, och
fruktade ingenting så mycket som att se det falla ned på
golfvet framför mina fötter mellan förstugudörren och
mig, så att jag icke skulle komma in utan att klifva
deröfver.
Förskräckelsen liksom allt annat har sin
kulmination; jag tyckte mina sinnen förvirrades, under det jag
alltjemt betraktade min tyste, hemlighetsfulle granne,
och jag visste knappt mera, om jag drömde eller var
vaken och verkligen hade denna besynnerliga varelse
framför mig, då ljudet af förstugudörren, som
öppnades inifrån, kom mig att spritta till, och jag
sansade mig.
Det var samme uppassare, med hvilken jag förut
hade talat, som nu kom ut och frågade, om jag icke
skulle vilja gå till hvila, på det han sjelf måtte få
stänga dörren och lägga sig.
Jag ämnade fråga honom, hvem det var som
liksom jag ännu satt qvar i månskenet, men innan jag
hunnit utsäga det första ordet, fann jag, att der ingen
fanns; fantomet eller synen, eller hvad det nu varit,
var alldeles försvunnen, platsen var tom, och månen
sken öfver balustraden som nyss varit bortskymd.
Förvånad och villrådig, huru jag egentligen borde
bedöma mina egna ögons vittnesbörd, ändrade jag
försigtigt min fråga till ett likgiltigt spörsmål: om han
icke sett äfven någon annan af hotellets invånare här
ute, eller om jag var den ende han väntat på.
Han försäkrade mig att alla gått till sängs, att
klockan redan, slagit half ett, och tillade, att luften
var ganska kylig och ohelsam.
"Men här fanns ju nyss, när ni kom ut, äfven
en annan person på verandan; hvem var då det?"
Han ryckte på axlarne med en sömnig min, stängde
dörren och frågade, om han fick lysa mig uppför trappan.
Det var tydligt, att han ingenting hade sett, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
