Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trots ryssarnes vaksamma polis och alla
bemödanden att upptäcka densamma, ännu herskade i
Warschau, utfärdade sina befallningar, afkunnade och
verkstälde sina dödsdomar och ledde revolutionen, vid denna
tid kom en vacker sommardag till Luzern en resande,
som kallade sig Michael Sarokin.
Han Var polack, flyktig, liksom tusende af hans
landsmän, och af en förnäm familj, hvars stora gods i
Lithauen den ryske generalguvernören Murawieff
konfiskerat.
Sarokin, som tycktes vara öfver fyrtio år, hade ett
hårdt och föga intagande utseende; man skulle snarare
hafva tagit honom för en ryss än för en polack;
högdragen, tyst och stel var det endast i sin egenskap af
landsflykting, som han väckte intresse bland mängden af
resande i Luzern, der han uppträdde med en prakt
och en höghet, som ganska litet påminde om en
ruinerad man.
Han var gift sedan ett år med en österrikisk dame
af lika hög börd som han sjelf, och hans unga hustru,
som icke såg ut att ännu vara tjugu år och hvars far
han med afseende på åldern skulle kunnat vara, var
lika graciös och mild, som hennes man såg kall och
despotisk ut.
Emellertid tycktes det, som om de båda makarne
älskade hvarandra, och den unga frun syntes aldrig
utan vid sin mans arm.
En afton under promenaden i parken vid kajen,
medan orchestern spelade Polens frihetshymn och
damerna fälde tårar och hviftade med sina näsdukar
under det herrarne ropade bravo, syntes den vackra
grefvinnan Sarokin med ens förändrad; hon stannade
blek och stel midt på sandgången, återhöll sin man
med konvulsivisk styrka och blickade ofrånvändt bort
till en bänk, der en ensam herre satt, helt nära
musikanterne, med ryggen vänd åt de promenerande och
lyssnande, som det tycktes, med uppmärksamhet till
denna så djupt gripande melodi, som då kom alla
hjertan att klappa fortare af sympati, harm och medlidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
