Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressen framför fosterlandets och som i stället att
handla, att uppoffra förmögenhet och lif, om så fordras,
fegt fly och lemna Polen åt dess förtryckare."
"Ni har rätt," sade Sarokin med något
generad min.
"Och icke nog dermed, det finnes till och med
de, som misstänkas att förråda oss ...
Nationalregeringen har emellertid ögonen öppna, som ni vet, och
mer än en af desse förrädare, hvars dom blifvit fäld,
har hunnits af straffet, oaktadt de trott sig oåtkomlige."
"Man säger så ... det är emellertid svårt att
verkställa en dylik dom utom insurgenternes område, och
jag för min del anser dessa hotelser nästan så, som då
man söker skrämma barn för busen; de
kompromettera endast den hemliga regeringens anseende."
"Tror ni det," inföll Jagello med ett eget uttryck.
Grefven ryckte på axlarne.
"Ni har då icke hört talas om de verkstälda
blodsdomarna, om Ruminsky, som, af nationalregeringen i
Warsehau dömd såsom spion, dagen derpå fanns
genomborrad af ett dolkstygn och med den afkunnade domen
skrifven på ett papper, fäst på hans bröst ... Ännu
mer, jag har sjelf för icke längesedan sett en feg
affälling, eller en förrädare mot frihetens heliga sak,
straffad med döden, genom denna osynliga makts
domslut; äfven han hade den offentliga förklaringen öfver
sitt brott och sin dom, undertecknad af regeringen,
fäst på sina blodiga kläder ... tro mig, herr grefve,
detta är lika litet någon saga eller skrämskott för
barn, som det är ett brott eller ett lönnmord; det är
Polens oförskräckte och hängifne söner, det är frihetens
martyrer, som verkställa nationalregeringens beslut."
"Ah! Ni är väl underrättad om saken," sade
grefve Sarokin med ett tvunget leende och vände sig
bort för att dölja sin blekhet.
En stund derefter hade man skiljts åt. Grefve
Sarokin och hans hustru gingo hem till hotellet, utan
att den senare hade vexlat ett enda ord med den
vackre främlingen, men liksom mot hennes vilja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
