- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
470

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvilken af dessa tvenne personer han sett är den
verklige Jagello Ivanowitsch?

Klockan är nu nära elfva på qvällen; vid
återkomsten finner han sin hustru ännu vaken. Hon
skyndar emot honom, kastar sig i hans armar, beklagar
sig att icke hafva kunnat somna och ber honom med
nervös ängslan, att icke mera lemna henne ensam.

"Du liknar en liten flicka, som är mörkrädd,"
sade mannen med antagen glädtighet. "Kanhända har
du haft besök af ditt vackra spöke, medan jag varit
borta?"

Den unga qvinnan blef först blossande röd och
sedan snöhvit; hon sammanknäppte sina händer och
darrade så häftigt, att mannen måste föra henne till
soffan, om hon icke skulle falla till golfvet.

"Säg då, säg, hvad som händt, Larissa!" utropade
han häftigt.

"Du skall banna mig ... Du skall skratta åt mig ..."
hviskade hon nästan snyftande.

"Nej, nej ... Se så, berätta mig nu, hvad du
drömt igen."
"Det var ingen dröm ... Jag var ju vaken, jag
satt här vid bordet och läste ..."

"Nåväl, säg ut ..."

Larissa gömde hufvudet vid sin mans bröst,
liksom hon varit rädd för sina egna ord, och sade sakta
och afbrutet:

"Jag satt här så ensam ... men jag tänkte på
ingenting annat än Krasinskis vackra verser, som jag
hade framför mig, då ett sakta raspande emot
glasdörren derborta kom mig att upplyfta hufvudet, och ...
och ... utanför såg jag då ... det der ansigtet du vet ..."

"Jagello Ivanowitsch?" inföll grefven i hård och
bitter ton.

Larissa tryckte sig blott närmare intill honom
utan att svara, och båda voro tysta en stund.

"Kom han in?" utstötte Sarokin slutligen med
denna tvärbrutna, kärfva ton, som man nästan alltid
får höra efter långa pauser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free