Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans hustru spratt till och svarade helt tyst:
"Nej; dörren var lyckligtvis stängd."
"Vid hvad tid var detta?"
"Jag vet icke ... förskräckelsen beröfvade mig all
reflexionsförmåga ... jag vågade icke mera se upp, icke
röra mig ur stället, ty jag fruktade, att han stod qvar,
att jag ännu en gång skulle möta hans olycksbådande
ögon, som sökande irrade öfver rummet."
Grefven svarade ingenting, men hans sätt emot
den unga hustrun var mera stelt och kallt än
vanligt; oaktadt hennes tydliga oskuld och barnsliga ängslan
misstänkte han henne ifrån denna qväll att hysa
känslor af alldeles motsatt natur med dem hon visade;
och i sjelfva verket tycktes det också onaturligt att
frukta och afsky en man af Jagellos utseende och
väsen.
Morgonen derpå helt tidigt afreste Sarokin med
sin fru från Luzern, men innan han for, gick han ut
på terrassen under balkongen, der han sett den
förmente älskaren nedkomma, och fann der till sin harm
och förvåning en lång stege upprest mot väggen; han
anmärkte detta förhållande till portier en och sade sig
qvällen förut hafva sett en karl, troligen en tjuf,
komma ut genom ett fönster och fly nedför stegen.
"Åh, hr grefve," svarade portieren småleende,
"det var troligen ingen annan än en af plåtslagarne,
hvilka hela dagen begagnat stegen och som ännu
behöfva den."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
