Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gamla papper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur gamla papper.
Det var nyårsaftonen 1742. Kanslipresidenten von
C. i Stockholm hade denna dag, såsom vanligt hvarje år,
samlat sina vänner och bekanta för att på en gång
fira det gamla årets slut och det nyas inträde.
Den rikliga och bastanta soupern var just slut,
och värdinnan tågade i spetsen för sina gäster i
ceremoniös ordning från matsalen in till förmaket, der
man ännu skulle dröja tillsammans för att kunna
utbyta de omständliga nyårsönskningar, som bruket och
välmeningen fordrade.
Betjeningen skyndade om hvarannan, klingande
med glas och tallrikar, för att så hastigt som möjligt
afduka bordet, så att ungdomen måtte hinna att dansa
en långtrådig och enformig »Branickula», innan
tolfslaget från det gamla vägguret framkallade en
högtidligare sinnesstämning och gaf signal till
lyckönskningar och uppbrott.
Vaxljusen i kronor och lampetter kastade sitt
sken öfver den ståtliga samlingen af herrar med
peruker, sammetsrockar, knäbyxor och ofantliga
skospännen och af damer i korsetter, roberonder och
halfvantar; man skrattaäe och skämtade på detta
svulstiga, halffranska språk, som då var god ton, och de
unga damerna rodnade bakom sina stora, pallietterade
solfjädrar och logo åt de krystade och stela artigheter,
hvarmed herrarne, lifvade af vinet och soupern, med
mer än vanlig vältalighet uppvaktade dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
