Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gamla papper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt var glädje, lif och munterhet, och då midt
i detta orediga sorl af högljudda röster de första
tonerna af en fiol hördes, uppsökte hvar och en sin
»lilla kusin» för att i en lång rad utåt golfvet ordna
sig till den bullersamma dansen.
Just i detta ögonblick uppslogs dörren ifrån
förstugan till matsalen och en främmande inträdde
långsamt och högtidligt.
Det var en äldre, helt och hållet svartklädd man
med ett mildt och välvilligt, men tankspridt och
drömmande uttryck. Han såg sig omkring och gick med stel
och allvarsam hållning genom salen, inträdde i förmaket
utan att helsa på någon och passerade på detta sätt
genom alla rummen, stum som en sömngångare och
utan att hafva gjort en min af igenkännande eller
helsning hvarken åt värd eller värdinna.
Fiolen hade tystnat, de redan uppstälda paren af
dansande veko undan der han gick fram, skrattet och
pratet upphörde, och alla menniskor, gripna af en
sällsam undran, sågo frågande på hvarandra.
Våra känslor och intryck äro ofta mycket
smittsamma och den förvåning och häpnad, som den okände
vid sitt inträde framkallat, spredo sig hastigt till alla.
Hvar och en läste bestörtning och oro i sin
grannes ögon och kände liksom en kall vindfläkt susa
förbi sin pannna och ila öfver sin rygg, och då den
sällsamme gästen slutligen försvann genom den sista
dörren^ just 30m klockan i salen slog tolf,
förkunnande midnattens timme och det gamla årets slut,
steg det egendomliga intrycket af denna scen till sin
höjd. Ljusen tycktes flämta med blåkleka, mattare
lågor för allas blickar, och allas kinder voro bleka.
Det fans likväl ingenting förskräckande hos den
obekante; hans ansigte var tankfullt, men icke dystert;
hans stora peruk var lika väl friserad som någons af
de andra herrarne, det var endast hans svarta drägt,
hans silkesstrumpor och stora svarta skorosetter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
