Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gamla papper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en röd träbyggning med en jämförelsevis
ofantlig trappa utåt ett torg, der en flock höns och
några får ströfvade omkring, fredligt delande imellan
sig dess naturliga fördelar af gröna, gräsbevuxna
fläckar och små högar af sopor, halmstrån och qvarlefvor
af skjutsböndernes och deras hästars matsäck.
Imellertid sorlade en å strax nedanför köpingen,
skogen och bergen syntes på andra sidan, och en ton
af djup och oskuldsfull frid och stillhet, som särdeles
behagade mig, hvilade öfver stället.
Visst fans det endast trästolar i rummet der
jag skulle bo, sängen hade ett styft och tjockt
ylletäcke och egde en rikedom af halm, men det friska
enriset vid spiseln luktade så godt, golf och bord voro
hvitskurade och rena, och som jag nyss lemnat det
heta, bullrande, oroliga och osunda Stockholm, fann
jag alltsammans ganska ljufligt.
Det var troligen detta jag ville berätta mina
hemmavarande vänner då jag om aftonen tog fram
min skrifportfölj, men fann, att jag glömt medtaga
något bläck.
Jag tittade mekaniskt efter en ringsträng, men
smålog genast åt min egen tanklöshet och, öppnande
dörren, ropade jag i stället på den lilla, gladlynta
bondflickan, som nyss serverat min aftonmåltid.
Ögonblicket derefter knarrade trappans lösa
bräder under hennes bara fötter, och jag såg hennes
hvita tänder lysa emot mig, då hon frågade, hvad
jag ville.
— Ni har väl icke händelsevis något bläck att
låna mig? — sade jag dröjande och utan mycket
hopp om framgång.
— Jo ’vars! Nog ha vi bläck alltid, — svarade
hon helt öfverlägset åt den enfaldiga tvekan, som min
fråga innebar. — Hållkarlen har ett riktigt bläckhorn, —
tillade hon stolt och sprang tillbaka ned för trappan.
Det tycktes imellertid taga tid att uppsöka denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
