- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
17

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gamla papper.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

Vid ordet »spökfotograf» hade jag genast tänkt
mig en fantastisk person, hvilken sjelf såg ut som ett
spöke, och jag blef derför helt misslynt då jag fann
att apotekaren herr Littolin, vid första påseendet
åtminstone, syntes vara en helt vanlig menniska med
ett fromt och menlöst uteeende.

Jag helsade och framstälde min begäran att få
köpa litet bläck, han vände sig artigt och beredvilligt
om, ehuru han redan låst dörren och tycktes hafva
ämnat sig bort, och vi inträdde i hans lilla) mörka
och smutsiga apotek, som mervliknade en diversebod
och hvars ena sida upptogs af ett hundratal gamla
böcker, hvilka utgjorde lånbiblioteket.

Då han kommit in här i skummet, föreföll han
mig likväl mera anmärkningsvärd, ty med sitt tunna
släta hår, sitt lilla, platta hufvud, sina små ögon, söm
sutto mycket tätt tillhopa öfver en lång, nedhängande
och spetsig näsa, och med sina högt uppdragna axlar,
hade han en synnerlig likhet med en stork, så mycket
mer som hän var klädd i ljusa underkläder och en
gammal svart frack.

Då han lemnade mig bläckflaskan beskådade han
mig på ett så tankfullt och besynnerligt sätt, att jag
först trodde, att min hatt kommit på sned eller att jag
fått sot i ansigtet, men då han strax derpå lät sina
blickar irra omkring mig med ett uppmärksamt och
oroligt uttryck, misstänkte jag hastigt att han icke
var »rätt snäll», gom östgöten säger.

Strax derefter Stego vi ut på trappan och då
han åter igen mycket noggrant låste dörren, uttalade
jag min förmodan i anledning af hans kostym, att
han ämnade sig på någon bjudning, och ursäktade mig
att hafva uppehållit honom.

— Nej, här ha vi inga bjudningar, och allra
minst klockan tio på qvällen — svarade han
småleende — jag ämnade endast göra en liten spatsertur
utmed åbrädden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free