Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det här är för löjligt! —- utbrast slutligen
den unga flickan skrattande — jag måste berätta för
dig alltsammans.
— Hvad är det då, något missförstånd, eller
opassande gyckel kanske? ;
— Ja, i’ sanning, opassande, i fall så är, ty om
ett dylikt rykte kom till tants öron, skulle det’Ju på
det allra smärtsammaste uppröra henne,
— Jag har just tänkt det samma och ämnade
verkligen förbjuda domestikerna att nämna något härom.
— Bet hade varit väl, om du äfven verkstält
denna förnuftiga afsigt; nu är det kanske för sent.
— Ah, jag vill icke tro det — sade Henriette
flegmatiskt — men hvad var det nu du skulle berätta?
— Ah, en småsak, ingenting annat, men som i
alla fall troligen står i sammanhang härmed ...
Medan du varit borta har jag fått en vana att spatsera
ensam om aftnarne ibland^ och på en sådan promenad
för ett par dagar ssdan mötte jag på vägen åt
köpingen en främmande ung herre, som hade ett ganska
behagligt utseende, och som du vet att vi känna alla
grannarne på långt afstånd här i trakten, så förstod
jag, att det var en resande. Han helsade artigt,
frågade om Dowerbygård, sade sig ämna stanna ett par
dagar för att bese de förnämsta egendomarne här
omkring, ursäktade sin djerfhet att våga tilltala mig,
men hoppades, att man icke här behöfde iakttaga samma
etikett och stelhet som på Stockholms gator och
pratade, med ett ord, rätt gladt och angenämt ända tills
vi skildes åt," då jag en stund derefter vände om hem.
Det var knappt en fjerdedels timme vi voro
tillsammans, men under denna tid uppfattade jag, att han
helt nyss var hemkommen från ett längre vistande
utomlands, att han icke önskade någon högre lycka än
att nu få stanna i sitt fädernesland för alltid, men att
detta icke berodde af honom sjelf. Och tillika fann
jag att han icke hade den minsta reda på sitt lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
