Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Hon hade lemnat pligten att kamma oeh reda ut sitt
hår för det långt svårare företaget att söka reda sina
egendomliga intryck, och med en sällsam och
oförklarlig instinkt om någon rara, en känsla af tvekan:
och oro, upprepade hon halfhögt och omedvetet samma
ord t ’ w ■ •■■ . .- - - • -■
— Om det bara icke hade varit Alexander!
\ Hon visste icke egentligen hvad hon menade der>
med, men i hennes själ hade uppstått en motsägelse
och förvirring, som plågade henne.
Första uppenbarelsen af främlingen på landsvägen
hade varit så behaglig. Denna sorglösa, friska kraft,
som tycktes kunna trotsa allt och som qvinnorna, meå
deras ofta öfverdrifna och sjukliga känslighet^ så högt
värdera hos männen, var just den starka sidan och
det egentliga behaget hos Oasper Renz, hvilket icke
förfelat sin verkan på Cecilia. Men i afton hos de®
återkomne kusinen var detta betydligt minskadt och
en sällsam slapphet, skygghet och eftergifvenhet för
alla meningar tycktes i stället utmärka honom.
-— Det var ju i alla fall helt naturligt, ätt Lam
icke framstod den här första qvällen så der tanklös
och öfverdådig, full af barnslig tillit till Ödet oc& sig
sjelf, då han just hade att berätta alla sina motgångar •
-—tänkte den unga flickan — helt olika var detv då
han, söm främling, med henne pratat om allmänna:
förhållanden och icke hade något skäl att dölja eller
underordna sin verkliga karakter.
Men huru som helst, så kände sig öecilia icke
väl till mods, ty saken var, att hon allt sedan
barndomen vant sig att betrakta den af inbillningen utr
smyckade och af tanten lofprisade kusinen såsom sin.
man. Grud vet, hvilken fullkomlig person i verklig*
heten skulle hafva kunnat motsvara detta ideal; det
säkra är åtminstone, att Gäspar Renz — äfven
oändligt förbättrad till utseende och sätt, som han
niliverk-ligen var — icke liknade detsamma. . .*.<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
