- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
79

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

— Det är gamle häradshöfding von Lutzow, med
gin syster friherrinnan Hogenschild, — sade
Henriette, som satt vid fönstret.

— Tänk, hvad tant Bertha skall blifva förvånad
att återse dig, Alexander! — inföll Cecilia och
skyndade ut för att mottaga de främmande.

t- O himmel! Hvem är nu tant Bertha! —
mumlade den förfärade unge mannen, som i förstone
icke rätt kunde återkalla sina så väl inlärda lexor och
upplysningar; men som han begagnat sin tid hos
källarmästaren i den lilla köpingen så väl som möjligt,
fattade han sig genast och sade högt:

— År Ventzel Hogenschild gift?

— Nej, det är gamla friherrinnan, mor till den
unge Häradshöfdingen, er skolkamrat och vän, som
tjenstgör i sin morbrors, gubben Lutzows, ställe. . .
Jag spår ätt hon skall blifva mindre glad än öfverraskad
af att se er, ty hennes son har länge suckat för
Cecilia, och dön unge baronen kan behöfva ett godt parti
. . . Se så, nu vet ni litet, huru sakerna stå här hemma,
— sade skrattande guvernanten och steg upp.

*–— Hvad de nu skola beskåda och examinera mig!
om jag rent utaf skulle försvinna? — återtog
Alexander, boÉ under dessa skämtsamma ord ville dölja
gin ångest.

— Nej, det går icke an, ni skulle föröfrigt strax
blifva förökallad, och jag är säker, att bara ni
öfvervunnit den första känslan af blyghet och obekantskap,
så skall ni strax igenkänna edra gamla vänner.

— Det är troligt — mumlade Alexander, som i
detta ögonblick kände en stark lust att kasta sig ut
genom fönstret.

I detsamma öppnade Thomson tamburdörren, och
fröken Agatha inkom från sängkammaren, på samma
gång som de främmande infördes i salongen.

Det gick omkring för Alexanders ögon, som om
han svängt i en karusell; den djerfve och lättsinnige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free