- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
82

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

vara . . . jag tyckte mig minnas allt eå väl, och nu <;
finner jag mig likväl, som om jag vore i en anöaB
verl^ ... Ni’ miste hafva öfverseende méd mig, mitt *
härskap, jag $$ än-nu en vilde, med själ och sinne
up#-fyldt af sheposkä och upprörande scener och äfventyr,-; %
åe$;$r; ett: sådant underverk, att jag nu är här, att jag |
ens lefver,, ty jag låg senast på ett lasarett i Bombay*, |
sväfvande mellan lif och död, i flera månaders tid . . >
Jag behöfver tid för att kunna sätta mig in i hemmets
och mina gamla vänners förhållanden.

— De . . de . . det.,. %r my . , . mycket. . . högst
naturligt — stammade den gamle häradshöfdingen, soih
hade haft ett anfall af slag och nu var klen och stun- .
dom hade mycket svårt att uttrycka sig.

p -r- Ja, det fattar man fullkomligt —- inföll
friherrinnan. — ]\Ien det skall bli oändligt intressant
attr en gång få höra litet om edra resor och äfven ty n,

— Och för mig skall det kanske framdeles bli
ett nöje att återkalla och berätta dem . . . men nu ...
nu ströfvar jag just att lösslita mig ifrån dem . . . ty
hemmet är här så ljuft och fridfullt.

Hans röst var så sympatisk och hans utseende så
melankoliskt vid dessa ord, att friherrinnan gjorde eu
gillande och bejakande rörelse med hufvudet och hennes
bror sade långsamt och ined ansträngning:

—-Mycket riktigt! . . . Mycket rätt, min unge
vän . . .

^- Ventzel skall bli bra glad att återse er, men
imellertid skall jag, när jag skrifver, icke underratta
honom om er ankomst; vi skola ösfverraska honom, jag
är, säker på att han icke skall igenkänna er. r ’
r —- Ja, det_ skall bli så mycket roligare ... deri
käre, hederlige Ventzel! — inföll Alexander, som
hoppades att undkomma detta nöje.

. ’ — Ni voro ännu. bra* pojkaktiga och barnsliga,
när ni sist voro tillsammans, ehuru ni var tjuguett *
och Ventzel tjugutre år ... mins ni, hur ni stöpta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free