Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
ofrivilliga yttringar af redan glömda och öfvervunna
drifter, som alltjemt karakterisera de olika
samhällsklasserna, ärfda och ständigt återkommande
ovedersägliga skiljetecken, som ingen själfbeherskning och ingen
uppfostran kan borttaga och intet dåligt sällskap
till-lägga. Oftast äro de alltför små och obetydliga att
hvar for sig anmärkas, men alldeles tillräckliga! likväl
för att gifva personen i dess helhet en viss prägel öGh>
visa, hvart han i sjelfva verket hör . . . Jag ©bsefrvé*
rade bland annat, huru denne Alexander flere gånger
pekade med tummen . . . Det är endast en arbetare
eller en bonde »pur sang», som anser
pekfingret’onyttigt då han vill utvisa ett ställe, en person eller en
sak; adelsmannen, mannen af familj, skulle aldrig
begå en sådan löjlig absurditet som att sätta tummen
i vädret.
5—- Me-me-men hvad menar du med detta?’ -
— «Fag menar helt enkelt, att den der herrn,
kanske när allt kommer omkring, icke är Alexander
Dowerby. "f ’ •«
Akta digy inin syster; det är icke rätt att utan
något bevis säga så — svarade helt tydligt och rent
den gamle juristen, som verkligen hade sina
själsförmögenheter rätt godt i behåll, men vanligen led af
sin oförmåga att tala, hvilken likväl för någon gång,
då han blef mera lifvad, kunde besegras för ett par
ögonblick. •
— Ah, kära du, jag tänker icke bestrida honom
hans anspråk — inföll friherrinnan. -^ Men det
förvånar mig, huru den kloka Agatha och; den lilla, ofta
skarpsinniga och qvicka Cecilia kunna undgå att göra
samma anmärkningar som jag . v. för att nu icke tala
om hans besynnerliga glömska af alla forna förhållanden •
och hans löjliga förmåga att minnas dem, som aldrig
existerat . . . jag hade verkligen svårt att hålla mig
ifrån skratt, då han ansåg sig hafva skjutit kalfven
och sökte ärret efter ett sår, som han aldrig haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
