Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Alexander mottog det, och gossen tillade, att det
var mycket angeläget.
Då han gått sin väg bröt Alexander den
förseglade biljetten och sade skrattande:
— Jag spår, att den förträfflige terr Littolins
talang befunnits otillräcklig och att detta är en
ursäkt for de misslyckade korten.
— Men vi sågo ju redan på glasen, att de skulle
blifva bra, -— invände Cecilia, medan hennes kusin
genomögnade den lilla skrifvelsen.
— Nå har du rätt? — tillade hon, då han slutat
läsa den.
— Ja, till hälften; den besynnerliga menniskan
säger att fotografierna äro färdiga, men att han
endast kan skicka åina, emedan det är alldeles
nödvändigt, att han först får tala vid mig, innan han
ut-1 em nar mina, och tillägger ytterligare en enträgen bön,
att jag mätte besöka honom, innan vi resa.
— Sådan pedantisk varelse; jag är Öfvertygad,
att det endast är för retoucheringen han är i bryderi.
— Ja, troligtvis; men som jag fäster mycket
liten vigt vid hela saken, så finner jag det verkligen
icke löna mödan af en promenad, så vida du icjj vill
följa med. .
~ Nej, jag har icke tid i afton; det är ännu
saker, som icke äro i ordning och nedpackade till i
morgon ... Men tyst! . . . Jag hör buller af
hästfötter på landsvägen, det är ryttare som komma öfver
backarne i skogen . . . Tänk, om det kunde vara
Vent-zel Hogenschild, som är hemkommen . . . ja, verkligen,
jag tror, att det är han! Ack så roligt för dig,
Alexander ! — utropade den unga flickan glädtigt och sprang,
utan att gifva akt eller ens kasta en blick på sin ku-’
sin, ned till grinden på landsvägen for att redan här
mottaga den ankommande.
Det var också särdeles lyckligt för Alexander,
att Cecilia icke tänkte; på* honom, ty hans oro och
Claude Gerard. IX. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
