Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Den gamla badstun ligger Ju strax här bredvid,
der hafva vi mera skydd — inföll Ventzel, som följt
henne, och båda skyndade i fullt språng och skrattande
åt sin otur tvärs öfver gångstigen till ett gammalt
ruckel utan dörr och med halft nedrasadt tak, som
syntes på något afstånd mellan träden.
Det var en mycket vild och oländig trakt af
skogen, uppfyld af stora rullstenar, öfvertäckta med
mossa och kastade om hvarandra i ett kaos, der man
hade svårt att komma fram 5 regnet gjorde stenarne
hala, man kunde knapt få fotfäste, och innan de
hunnit tjugu steg, halkade Cecilia och föll midt i en rishög.
Småleendet på hennes läppar försvann, och hon
var nära att låta ett rop af smärta undfalla sig.
Ventzel räckte henne handen och ville hjelpa
henne, men alla hennes bemödanden att resa sig voro
fåfänga, hon hade förmodligen vrickat sin fot och kom
icke ur stället.
•— Regnet öste emellertid ned i strömmar och
smattrade mot trädstammarne och det torra, affallna,
barret på marken. Åskan dundrade med korta, skarpa
knallar öfver deras hufvuden, under det blixtarne
tycktes hoppa i afbrutna strålar mellan grantopparne.
-—Det här är högst romantiskt, men bra
obehagligt — sade Cecilia med ett svagt bemödande till
skämt. — Du måste lemna mig åt mitt öde för att
åtminstone sjelf hinna under tak.
— Du tilldelar mig visserligen en mycket treflig
och ridderlig roll, men får likväl ursäkta, att jag icke
antar den — svarade Ventzel med något myndig ton,
under det han böjde sig ned till henne, lyfte henne
hastigt upp i sina armar och bar henne fram åt den
gamla kojan.
Han var stor och stark, men det är i alla fall
just ingen lätt sak att bära en person öfver stenar
och stubbar i en otillgänglig mark, och för att göra
det möjligt, måste den unga flickan slå sina armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
