Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
— Hå kors! —- svarade mannen der borta i vrån
med hes och skroflig röst. — Kapten behöfver ieke
brassa upp så styft för min skull . . . Jag är bara
en fattig sjöman, som krupit in här för regnet;
och det kan väl vara tillåtet, skulle jag tro ...
— En sjöman, som stryker omkring af
tvetydig anledning förmodligen — inföll baronen
misstänksamt.
— Jag stryker icke omkring, utan jag går och
Söker bekanta.
— Är ni kanhända född här i socknen?
— Nej, men det skulle vara här, som jag har
mina känningar . . . Kanhända att kapten vill säga
mig hvar Dowerbygård ligger?
—• Dowerbygård! —t utropade Cecilia förvånad.
—- Ja, så skulle det heta, stället, som jag
söker ...
— Jag tycker, att regnet har nästan upphört...
— hviskade Cecilia, som kände en oförklarlig oro öfver
det tvetydiga grannskapet. — Min fot är bättre, jag
tror vi kunna komma härifrån ...
— Nej Cecilia, du kan icke gå, och jag kan
icke heller lemna dig här, men vi skola forsöka att
skicka den här mannen hem efter en vagn ... Yänta
litet, hör på min vän; — återtog baronen vänd till
sjömannen) som nu hade närmat sig dörren och bättre
syntes i halfdagern derifrån. — Säg mig, hvem ni
söker vid Dowerbygård, så skall jag visa er dit, ty det
ligger icke långt härifrån.
— Jag söker ingen annan än egarinnan, fröken
Agatha Dowerby . . . hon måtte väl lefva . . . men hon
skulle vara gammal?
— Min tant! Hvad kan han vilja henne! —
hviskade Cecilia, som ännu icke fullkomligt
öfvervunnit sin oro och stirrade på den främmande med
nyfikenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
