Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
— Jag har helsningar till henne från hennes
slägting, hr Alexander Dowerby.
— Ah, jag anade just detta ■— mumlade Ventzel,
som släppte Cecilias hand och närmade sig matrosen.
Denne tycktes hafva svårt att hålla sig upprätt;
han stödde sig mot dörrkarmen och fortfor långsamt
och utan att gifva akt på deras utrop:
— Han var redan dödssjuk, när vi förliste, och
det är svårt att tro, att han blifvit vid lif... Men
nu säga de så, här i trakten, och om han lefver och
finnes här, så är jag säker, att han nog ger mig bröd
till döddagar; för det var en hederlig herre, och det
var jag, som skötte honom så länge han var hos oss,
och åt mig gaf han sedan sina sista uppdrag,
eftersom vi då båda sågo döden för ögonen, och jag
var den ende svenske matros om bord ... Han
minnes det nog och känner nog igen mig . . .
— Likasom ni skulle igenkänna honom, eller
hur? — inföll Ventzel med ett alldeles nytt och
lifligt intresse för mannen.
— Ja, nog skulle jag det, fast han då var
fasligt sjuk och medtagen ...
— Min Gud, Ventzel, den der mannen skulle
då vara en af Alexanders olyckskamrater vid hans
skeppsbrott — sade Cecilia medlidsamt.
— Det tyckes så.
Baronen upptog hastigt ett visitkort ur sin
plånbok, skref några ord derpå med en blyertspenna och
stannade tyst och tankfull ett par minuter.
Han tänkte på de sällsamma yttranden, som hans
mor haft med afseende på Alexander Dowerby; han
hade då förkastat hennes misstankar såsom orimliga;
men nu hade de med ens vaknat inom honom sjelf.
Detta tillfälliga sammanträffande med en af Alexanders
forne kamrater skulle kanske kunna fullkomligt skingra
eller bekräfta de samma, men huru skulle Ventzel väl
rätt kunna begagna den oväntade fördelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
