- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
150

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

imellertid ligger han bra, der han är ... Huru är
det, Cecilia, gör din fot mycket ondt? . . . Se der
hafva vi vägen strax bredvid, och jag tror mig höra
.en vagn ...

— Ack, så lyckligt! , . . Tänk, om tant skulle
hafva skickat att hemta mig för ovädrets^ skull!

— Det kan nog hända . . . Sätt dig här på
stenen, så skall jag i alla händelser anhålla vagnen,
hvilken den än är.

Cecilia satte sig ned, och Ventzel var inom ett
par ögonblick ute på landsvägen, der han mycket
riktigt påträffade kusken från Dowerbygård, som kom
tillbaka från väfverskans torp, der han haft befallning
att hämta sin unga fröken, hvilken han nu fruktade
ätt hafva kört förbi på vägen.

Då baronen lyfte Cecilia upp i vagnen, tryckte
han henne ett ögonblick till sig och sade med af
smärta och rörelse halfqväfd röst:

— Farväl, Cecilia! Det måste dröja länge, innan
jag kan återse dig . . . Gud välsigne dig! Måtte du
bli lycklig!

Den unga flickan svarade ingenting, hon lutade
sig fram emot honom med en sorgsen och vältalig
böjning på hufvudet, under det att tvenne tårar
rullade öfver hennes bleka kinder.

Ventzel drog sig tillbaka, kusken smälde med
piskan och vagnen försvann i qvällskymningen.

Föreställningen om tidens längd är, likasom alla
våra föreställningar, mycket obestämd, individuell och
sällsam. Cecilia hade denna eftermiddag icke varit
borta mer än några timmar, men det föreföll henne,
söm om ett helt år passerat, sedan hon lemnade
hemmet för att promenera till väfverskans torp, och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free