- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
152

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^ s Med full föresats att endast anse gårdagens
äfventyr som en dröm utan betydelse återtog hon, »å
godt hon förmådde, sin roll och välkomnade ett par
dagar derefter sin återvändande fästman, lika vänligt och
lugnt, som hon vid hans afresa hade skiljts ifrån honom*

Alexander deremot syntes orolig och bekymrad^
och då Cecilia genast berättade honom, att hon redan
träffat den hemkomne sjömannen, hvars fruktade
ankomst hon ej visste var orsaken till hans dåliga lynne,
hade han svårt att beherska sin dödliga förskräckelse.

Hon hade imellertid knapt slutat sin lilla
historia, om det ödesdigra åskvädret, den vrickade foten
och sammanträffandet med den forna olyckskamraten,
förr än hon beklagande tillade:

— Men du skall säkert bli riktigt ledsen höra,
att du icke kan få belöna honom på något sätt, ty en
timme derefter, då tant skickade ut att söka honom,
fanns han död på samma ställe, der vi lemnat honom.

— Död! — upprepade Alexander, nästan med
ett glädjeskri. — Yar han död?

— Ja, vet du, han var troligen redan mycket
sjuk då vi träffade honom, fast vi trodde han endast
var drucken, och läkaren, som sedan besigtigade honom,
sade att han haft lungsot och dött deraf, ehuru
troligen bränvinet, som han förtärt strax förut^ påskyndat
hans slut. ;

— Nå, om han verkligen var den svenske ma*
trogen på det fartyg, som upptog mig, så skulle jag
i alla fall säkert icke hafva igenkänt honom, ty jag
var då allt för sjuk och nästan medvetslös. -

—- Han nämnde också detta; men han påstod sig
deremot mycket väl minnas dig.

— Ah, verkligen! ... —-mumlade Alexander
och tillade med en ångest, som likväl helt och hållet
undgick Cecilia: ;,

— Ventzel och du talade således med honom?
... Och hvad sade han?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free