- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
157

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

öfvervinna denna opasslighet, som han ådragit sig
genom förkylning qvällen förut.

Orsaken till hans hastiga och synbara förändring
var dock något helt annat.

Se här, hvad som hade passerat om aftonen i
herr Littolins lilla, gula; trähus. . . >,< ■».>

På Alexander, såsom han berättat för CeeiMa,
ämnade gå till apotekaren, var han i den mest lyckliga
och sorglösa sinnesstämning, och denna afspeglades
äfven i hans yttre.

Casper Eenz, den forne postskrifvaren, hade al"
drig varit mera glömd och besegrad än i detta
ögonblick, och den vackre unge man, som med strålande
blickar och med högburet hufvud gick bort ifrån
Do-werbygård, skulle till och med af den kritiske
friherrinnan Hogenschild hafva blifvit approberad såsom
den rättmätige egaren deraf och en oklanderlig
»gentleman», ty äfven i hans sätt och utseende
uppenbarade sig verkan af hans nu varande, förädlande
omgifning, r

Cecilias afsked hade fyllt hans hjerta med
förtjusning, o.ch hans ifver att snart återkomma
påskyndade hans steg, så att han efter tjugu minuter redan
var i köpingen, och framför apotekets trappa.

Herr Littolin mottog honom nästan med ett
glädjerop, och omfattande hans hand med båda sina egna,
välkomnade häh honom, på ett sätt, som hos Alexander
framkallade ett föga artigt gapskratt.

— Ja, —sade den lille mannen. småleende och
utan att blifva stött — jag förstår nog att ni icke
kan fatta min glädje, men ni skall snart begripa allt. . .
Jag hoppas det åtminstone.. . . Ah, hvad jag har
längtat efter er! — tillade haa med mera betänksamhet.

— Nå hvad är det då frågan om? — sade
Alexander i glädtig ton.

— Jo, ni mins ju edra fotografier?

— Ja, som aldrig blefvo färdiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free