- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
164

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

släpte ur sinar darrande hätider den fotografi, ödfia
apotekaren framtagit ur det anclra konvolutet: s1 ^

— Ni finner nu, att det icke endast är ér, för
hvilken dessa hemlighetsfulla skuggor hafva sympatisk
dragningskraft . . . Vi hafva det kanske alla . . .
Kärlek eller hat, brott eller välgerningar, minne,
Säm-vetsqval, fasa, eller saknad, alla känslor i vår själ,
som ännu förena oss med de döda, draga deras
vålnader intill o&s genom ett mystiskt samband, en af
dessa naturlagar, hvarom vi ännu ingenting veta, men
som derföre icke äro mindre mäktiga och ofelbara,..

Qvinnan här . . . Jag skulle icke vilja visa
henne detta kort, ty det är i min tanke beviset på
ett bro£t, för hvilket hon verkligen varit misstitokt,
mea iop maa ick# kunnat bevisa k-,I*. Det döda
barnet svSfmr imellertid breåvid sin > mor, anklagande
henne tyst och osynligt i djupet af hennes hjerta...
eller kanhända välsignande henne för befrielsen fr&n
lifvets tunga hörda . . . Himlen bevare mig från att
döma i detta fall eller göra bruk af dylika
upptäckter, äfven cm jag kunde det ... Vi äro ännu icke
nog visa ock förnuftiga, för att ega tillåtelse att
begagna den tomma rymdens; vitnesmål.,.>>. ;

— Ni.gr en hederlig man, herr Littolm . . .
en sådan, för hvilken äfven én broteling kan hysa
förtroende . . . Vill ni höra mig? ... Jag behöfver
en vän i detta ögonblick, ett medlidsamt hjerta, för
att min hjerna icke må förvirras och brista af den
eld, som bränner den— sade Alexander upprörd,
blek, förkrossad och hjelplös som ett barn, hvijket
uppskrämd! och utom sig af förfäran, kastar sig i
armarne på den förste det får se.

Den lille apotekaren, förvånad och rörd af den
nyss så glada och kraftfulle unge mannens tillstånd,
förde honom med broderlig välvilja in i sitt eget rum
och stängde dörren i lås efter dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free