Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den lyckliga tid, då mina år ännu kunde
betecknas med en enda siffra, »då lasten var en hexa
och sorgen snart försvann», var jag med mina
föräldrar på besök hos nära anförvandter i en prestgård
i Skåne.
Minnet af en stor, vacker trädgård, lummiga
akacier, mjuka, gröna gräsmattor, vackra, beqväma rum
under ett anspråkslöst halmtak, skaror af kalkoner,
ankor, gäss och påfåglar, vaktade af den lille »däkan»,
»ellingatösen», med sitt hvita »huckle», knutet i
nacken, ligger ännu tydligt inom mig, men klarast af allt
ligger hågkomsten af ett hemlighetsfullt emblem, som satt
öfver ingången till det hus, der vi voro gäster.
Det var en hjort, skulpterad i ek, mellan hvars
stolta, greniga horn en tupp var stående, och tuppen
höll en gyllene ring i näbbet.
Helt naturligt väcktes min barnsliga nyfikenhet
af dessa sinnebilder och jag frågade alla jag mötte,
med ifver och enträgenhet hvarföre dessa figurer
prydde husets port och hvad de kunde betyda.
Ingen brydde sig om att gifva mig något besked
i detta fall och det var först då jag lyckats göra mitt
intresse och min nyfikenhet förstådda af en något döf
onkel — en gammal ungkarl med ett mildt och vänligt
ansigte, hvilken rökte sin pipa, sittande på ett
gungbräde utanför förstuguqvisten, — som denne tog
mig på sitt knä och berättade mig, att en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
