- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
189

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

Den bäck, som fordom midt igenom den smala
landttungan mellan Ifö- och Opmannasjöarne förenade
<je båda vattnen och som i dag är förvandlad till
en kanal i Bäckaskogs park, dref äfven >då ett litet
qvarnhjul, och vid dess strand stodo en stega ock ett
bristfälligt skjul

Det var här som Mathias lemnat drängen öéh
gett den feta prestgårdshästen i ltignt åtnjutande &£
ett fång nyslaget gräs, medan säden, sonl Jerker
inburit i qvarnen, förmaldes. Der fanns imellertid
hvar*-ken häst eller kärra, vattnet i bäcken Tar uppdämdtj
och qvarnen stod stilla.

Gossen såg sig omkring och närmade sig slutligen
en liten hjulbent karl i korta, gula skihbyxör, hvilka
i hvarje ögonblick tycktes vilja halka ned öfver Mns
höfter — alldeles på samma vådliga sätt, söm dessa
plagg ännu i dag hafva för sed på bondguWbarrié i
denna trakt. För resten var han oaktadt
sommarvärmen klädd i tjocka ullstrumpor, träskor och én värm
yllemössa på hufvudet. /

Det var mjöinaren, hvilken — sysselsatt att mata
tvänne hungriga svin, som grymtande aflades att
inkomma i qvarnen, på samma gång han skulle hålla sina
benkläder på deras egentliga plats — alls icke hade
tid att märka Mathias’ person.

Ändtligen lyckades han att slå igen dörren midt
för de envisa djurens trynen och vände sig nu om,
besvarande gossens upprepade frågor efter den
försvunne Jerjker med underrättelsen, att. denne nyss
farit derifrån och att Mathias snart borde kunna
upphinna honom.

Gossen nickade åt mjölnaren och aflägsnade sig
helt lugnt i den svala skymningen, öfvertygad om
både hästens och drängens djupa och inrotade skånska
förakt för all skyndsamhet.

Längst bort i dalsänkningen, åt Kiaby kyrka till,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free