Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
sökte han igenkänna stället der han befann sig; han
trodde sig hafva sprungit åt vester, ochantog att det
vatten, han såg blänka framför sig i skenet af den
röda, nyss uppgångna månen, var Opmannasjän, men
han hade i stället kommit rundt omkring: kyrkan,
återvänt i ostlig riktning och misstog sig om <ie båda
sjöarne, hvilkas klara böljor nästan förenas viä
Bäckaskog. ’..■’■..«■".■ . .- •• •.-•ll-> i.:..J-:-.’.M.^
Den hvita, fina sanden med de sällsamma
snäckskalen, hvilka endast finnas på Ifösjöns strand, lyste
du emot godsen och lät honom genast igenkänna, hvar
han var; dessa snäckskal, som folket kallar Brattingr
borgspengar, hvilka likna, dödskallar ocb. efter traditio*
nen äro Bainnen af den sjunkna röfvarborgea på ###
hvars blodbesudlade guld i everdeliga tider som ^
bleka menniskoskallar skall lysa på Ifösjöns, botten
och strand, påminde Mathias med ens om den gamle
Jeppes prcf, hvilka han hittills förgätit uö^er sitt
fruktlösa sökands efter den kungliga jagten, t
Hvad hade väl fiskaren menat med »den svarta
kappan», som han skulle kunna träffa på i mörkret?
Utan tvifvel var det något fruktansvärdt spöke eller
troll, och Matnias kände en rysning, som tycktes resa
å ända hvarenda en af de ljusgula hårlockarne under
hans lilla mössa.
Den stackars gossen vågade nu icke röra sig
ur fläcken, allting omkring honom föreföll hemskt
och främmande, hvarje buske och gren tycktes honom
dölja ett hemlighetsfullt något, som han fruktade^ öch
tystnaden och mörkret lade sig kallt och tungt som
en sten på hans klappande hjerta.
Han hade stått så några minuter, lyssnande till
sommarnattens och lofvens mystiska stillhet, då han
hörde det egendomliga lätet af ett par morkullor, som,
flaxande fram i samma riktning på sin enformiga
qvällspromenad, sväfvade tätt öfver bans hufvud, och
ögonblicket derefter ljöd ett skott, afskjutet på kort afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
