Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
några sofvande småfoglar skrämda flaxade undan och
myggen dansade i täta svärmar.
Nu var hon ute på den klara> mörka sjön, och
med jemna och tysta årtag gled båten öfver det smala
sundet mot vestra landet. .
Det är visst sant, att man för halftannat sekel
sedan både vid hofvet och i den borgerliga verlden
icke fördelade sina arbets- och förlustelsetimmar så
som nu, och att sömnens och nattens icke voro så
framskjutna mot morgonen, men det fins en verld,
hvars lagar och bruk troligen beständigt varit lika,
och det är inbillningens och hjertats; man vakade
kanske icke så ofta officielt vid ljussken och musik,
men kärleken och sorgen eluderade säkert sömnens
fordringar då likasom nu.
Carl XII:s och Stenbocks forne krigare, den unge
löjtnant Hahne satt åtminstone, — vid samma tid som
hans vackra styfsyster smög sig ifrån Ifön — fullt
påklädd och vaken, vid ett stort och tungt ekbord i
ett rum på nedra botten vid kungsgården. i;
Han var sysselsatt att skrifva ett bref vid skenet
af ett gult vaxljus i en stor och hög messingsstaké,
sådan som man nu endast finner i någon gammal kyrka.
Den unge löjtnantens hand tycktes likväl med
mycken svårighet föra pennan, och ehuru brefvet var
ämnadt hans hjertas älskade, syntes författandet deraf
göra honom mycket hufvudbry.
Visst hade ha-n som barn blifvit »försvarligen
inlärd i bokliga konster)), men under det långa fältlifvet
hade tydligen skrifkonsten åtminstone blifvit glömd och
försummad.
Bokstäfverna voro stora som ärter, sneda och
ojemna, och tycktes snarare på papperet tydliggöra de
forna »getapojkarnes)) oregelbundna leder, än den
nuvarande löjtnantens trofasta och orubbliga känslor.
Det stora rummet, der han satt, var nästan tomt
och utan andra möbler än en fyrkantig säjag, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
