- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
201

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

201

Hahne gick att ruska på sin kamrat, hvilken
egentligen hade vakten utanför kungens rum, men
somnat i förlitande på sin förälskade väns löfte om
vaksamhet för dem begge; han var också fullt påklädd
med stöflar och sporrar och rusade genast upp
yrvaken.

»Du lär ha stämt möte med ett spöke någonstans
och nu väntar det dig, säger vakten der ute», sade
Hahne skrattande, medan Ramel gnuggade sina tunga,
motsträfviga ögonlock.

»Fan heller!... det blir väl icke så lätt att
fånga den gamle spetälske presten, tänker jag», svarade
kornetten, påsättande sin hatt och rättande det hvita
gehänget, hvari huggaren satt.

»Men allvarsamt, Ove, hvad är det för spektakel,
du nu har för dig igen . . . kom ihåg majorens skrapa,
och arresten sedan sist.»

»Det är intet spektakel. . . du, som är skåning
och ifrån denna trakt, har väl liksom jag ofta hört
den gamla sägnen om »Den svarta kappan» eller biskop
Andreas’ vålnad, som visar sig nattetid vid stränderna
af Ifösjön’, den stackars presten, som var spetälsk och
murade in sig i en cell på Ifön för att icke utbreda
smittan — soldaterna påstå sig nu flere nätter å rad
ha sett honom . . . kom med, få vi öfvertyga oss sjelfva.»

»Är du tokig, jag har ju vakten här, och hur
kan du sjelf tänka på att aflägsna dig?»

»Jag återkommer genast, ingen menniska saknar
mig, kungen har länge sedan gått till sängs.» ;

»Men det är i alla fall ett fel... och jag är
säker, att alltsammans är galenskaper och upptåg af
kamraterna för att narra dig. . . var försigtig, Ove.»

»Tror du kanske som bondfolket här omkring,
att vålnaden ännu medför smitta, och fruktar den
derföre på dubbelt sätt», inföll Ramel skrattande och
sprang ut genom dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free