Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Hahne kastade sig på sängen, der hans väp nyss
legat, han hvarken borde eller kunde sofva, han$ öppna
ögon stirrade orörliga och tankfulla på de grofva bjel^
karne i taket, de mörka väggarne, panelade med ek,
det ojemna stengolfvet, på hvilket de forna
Bernhar?-dinermunkarnes nakna fötter trampat, och der de knät»
böjt, i låtsad eller verklig andakt; och mot hans vilja
kommo tankarne tillbaka till den saga, hvarom Kamel
talat, och hvilken var för mycket allmän, att han icke
skulle hafva hört den redan som barn: sagan om den
olycklige biskopen, som var rof för en förfärlig
sjukdom och lefde och dog i en frivillig fångenskap på
den lilla ön, hvilken lik ett vaktskepp simmade på
vattnet utanför det kloster, hvars abbot han var, och
som han genom sina stränga maktspråk, sina
straffdomar och predikningar ännu styrde ifrån sin cell,
med någonting af ett pelarhelgons fanatism och en
judisk profets okufliga kraft.
Dessa bilder blefvo imellertid allt mera dunkla
och orediga. Det svaga skenet af ljuset, som icke
förmådde upplysa mer än en liten krets omkring
bordet och lemnade hela det stora rummet för öfrigt i
mörkret, det regelmessiga bullret af skildtvaktens steg
utanför porten, och hans skugga, som kom och
försvann vid fönstret i månskenet, alltsammans var just
egnadt att sofva sinnet, och Hahne somnade slutligen,
ehuru blott för några minuter och med denna
sällsamma, inre vaksamhet, som ställer själen på vakt,
medan anden sväfvar i fjerran, okända rymder, och
sinnena med kroppen äro domnade.
En timma, kanske två voro förgångna, sedan Eamel
gått ut, då Hahne i sömnen tyckte sig höra ett
besynnerligt ljud vid väggen der han låg; ett sakta
skrapande eller rassel emot muren utanför, liksom om
någon i förbigående låtit en värjspets snudda dervid:
det fortfor hela rummet utåt, man skulle tro, att någon
passerade helt tätt utmed muren på andra sidan.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
