Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
trott sig förfölja den spökande biskopens Vålnad; han
hade fått permission pä Mgra timmar, för ätt rida
till Fjelkinge att taga afsked af sina föräldrar och
hoppades med visshet att der äfven råka dén älskade
styfsystern, som nu borde hafva återvändt till hemmet.
Den stackars unge löjtnanten blef imellertid
bedragen, iy samma qväll satt Cecilia på trappan vid
prestgården på Ifön med lille Mathias i sitt knä och
hörde väl för tionde gången barnet berätta sin
underbara historia om biskopens vålnad, det olyckliga skottet,
som sårat hans ben, om kungen och jagten och alla
de ståtliga herrarne i en osammanhängande och
besynnerlig blandning.
Fiskaren hade funnit honom i skogen och fört
honom till ön, och der hade han nu qvarstannat hos
Systrarne, fér att läkas, en sak, som redan tycktes
långt avancerad, att döma af hans muntra pratsamhet.
Med armen om Cecilias hals och sina gula lockar
tätt invid hennes mörka hårflätor, utgjorde barnet och
den unga qvinnan den vackraste grupp man kunde se
i solnedgångens röda strålskimmer, och kanske var det
detta skimmer som gaf Cecilias kind och ögon en ännu
djupare färg, hvar gång Mathias, i beskrifningen om
kungens följe, nämnde den långa riddaren med
plymerna i hatten, »som hette general Schwerin och såg
så grym och elak ut».
»Jag lider slätt icke att du säger så, Mathias.. .
Du känner ju icke generalen», afbröt Cecilia med
rynkade ögonbryn. »Jag har också sett honom och
han har ett mildt. och vackert ansigte — om han
också ser stolt och jfernäm ut, som det anstår en så
hög herre ...»
»Nej! nej! det tycker icke jag», utropade Mathias,
med denna retsamma envishet, som små bröder, redan
för hundra år sedan, lika väl som nu hade emot sina
systrar, »jag tycker han är ful och svart som
biskopens vålnad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
